New Yorks förslag 2022 om tillsynsavgifter för kryptoföretag

I december 2022 presenterade New York State Department of Financial Services, NYDFS, ett utkast om hur kostnader för tillsyn och granskning skulle fördelas på licensierade företag inom virtuell valuta. Artikeln beskrev en inledande synpunktsperiod på tio dagar och därefter en formell remissperiod på sextio dagar efter publicering i delstatens register. Det var då ett förslag, inte en ny regel som redan hade trätt i kraft.

Befogenheten att ta ut avgifterna hade redan införts genom en lagändring i 2022 års budget. Föreskriften skulle ange hur den skulle användas. NYDFS ville finansiera sin egen tillsynsorganisation och rekrytera kvalificerad personal för att stärka konsumentskyddet. Det var alltså myndigheten, inte de avgiftsbetalande företagen, som skulle bygga ut tillsynsteamet.

New York hade redan ett system för licensiering, tillsyn och ingripanden. Föreskriften 23 NYCRR Part 200 infördes 2015 med stöd av Financial Services Law, FSL. Den kräver licens för verksamhet som omfattas av definitionen av virtuell valutaverksamhet i New York, med vissa undantag.

Bakgrunden är viktig för att skilja de nya tillsynsavgifterna från själva licenskravet och från delstatens separata miljöregler för viss kryptoutvinning.

Bakgrunden till New Yorks regler för virtuella valutor

BitLicense har varit en av delstatens mest omdiskuterade åtgärder på området.

BitLicense

BitLicense är en verksamhetslicens som NYDFS utfärdar inom ramen för Part 200. Systemet började tillämpas 2015 och gäller berörda företag, inte ett allmänt tillstånd som varje privat ägare av kryptovaluta måste skaffa.

Branschföreträdare kritiserade kraven som kostsamma och svåra för nya företag att uppfylla. De menade att reglerna kunde hämma etablering och innovation. Detta var kritik mot systemet, inte bevis för att alla andra finansföretag hade lägre krav.

Ett senare ramverk för villkorade licenser gjorde det möjligt för sökande att samarbeta med befintliga licensinnehavare. Avsikten var att ge den nya aktören stöd och vägledning under licensprocessen. Det var inte de etablerade företagen som behövde hjälp av den nya sökanden.

Samarbetet innebar inte att en etablerad aktör var tvungen att hjälpa varje sökande. Det gav inte heller någon generell, automatisk befrielse från ansökningsavgifter, juridiska kostnader eller övriga licenskrav.

BitLicense förblev en stridsfråga och bidrog enligt kritiker till att företag sökte andra jurisdiktioner. Under 2022 tillkom en annan debatt: ett tidsbegränsat stopp för vissa luftutsläppstillstånd kopplade till fossilbränsledriven proof-of-work-utvinning.

Tvåårigt tillståndsstopp för viss PoW-utvinning

Guvernör Kathy Hochul undertecknade lagen den 22 november 2022. Den införde ett tvåårigt moratorium för vissa PoW-relaterade tillstånd. Det gällde nya tillstånd för fossilbränsledrivna elproduktionsanläggningar som levererade el direkt till sådan utvinning, samt förnyelser som skulle öka denna elanvändning. Det var inte ett generellt förbud mot all kryptoutvinning.

Vattenkraft omfattades inte av just denna fossilbränslebestämmelse. Befintliga verksamheter kunde ha andra tillståndsfrågor att hantera; Greenidge Generation var inte automatiskt undantaget från all miljöprövning. Tvåårsperioden avsåg 22 november 2022–22 november 2024 och ska inte beskrivas som ett nytt pågående stopp.

Branschorganisationer, däribland företrädare för Blockchain Association, beskrev stoppet som ett allvarligt hinder och hänvisade också till BitLicense. Förespråkarna pekade på miljöpåverkan från proof-of-work-utvinning och krävde en bred miljöutredning. Det var skilda bedömningar av kostnader och risker, inte enighet inom branschen.

Mot denna bakgrund presenterades förslaget om avgifter för NYDFS:s tillsyn av licensierade virtuella valutaföretag. Det var en separat regleringsfråga, inte ytterligare ett gruvförbud.

Avgifter för tillsyn av virtuella valutaföretag

NYDFS ansåg att möjligheten att ta ut tillsynsavgifter skulle ge resurser till personal, kontroll och konsumentskydd. Assessment betyder här avgiftsuttag och kostnadsfördelning, inte bara en allmän bedömning av företagen.

Förslaget riktade sig till innehavare av licens enligt Part 200. Modellen omfattade fyra preliminära kvartalsfakturor och en årlig slutavräkning, alltså fem faktureringstillfällen under ett räkenskapsår.

Så skulle faktureringen fungera

De fyra kvartalsbeloppen skulle vardera motsvara ungefär en fjärdedel av den beräknade årsavgiften, med myndighetens beräknade relevanta driftskostnader som grund. Det är inte en avgift på 25 procent av företagets omsättning.

Slutavräkningen skulle anpassa det sammanlagda uttaget till årets faktiska kostnader. Den kunde ge ett tillägg eller ett tillgodohavande, inte automatiskt en femte lika stor kvartalsavgift. New Yorks räkenskapsår löper från 1 april till 31 mars.

En licens som gällde under någon del av ett kvartal skulle medföra avgift för hela kvartalet. Förslaget angav betalning inom trettio dagar från fakturadatum, vilket inte alltid är samma sak som en kalendermånad.

Vilka kostnader skulle fördelas?

Årsavgiften skulle bestå av en tillsynskomponent och en regleringskomponent. Myndighetens relevanta driftskostnader var beräkningsunderlaget, inte företagets egna driftsutgifter.

Tillsynskomponenten byggde på verksamhetens omfattning. Transaktionsvolymen låg till grund för fördelningen av ena hälften av tillsynstimmarna. Den andra hälften fördelades efter värdet av virtuella valutor som förvarades åt kunder. Båda delarna behövs för att beskriva modellen.

Antalet relevanta transaktioner under föregående kalenderår avgjorde en storleksgrupp. Kundförvaringen mättes i dollar som genomsnitt av tidigare kvartalsslut. Små, medelstora och stora grupper tilldelades andelar på 5, 15 respektive 30 procent av respektive hälft av tillsynstimmarna; gruppens timmar fördelades mellan dess licensinnehavare. Procentsatserna var inte individuella avgiftssatser på kundmedel.

Regleringskomponenten avsåg granskningskostnader och fördelades utifrån de relevanta totalkostnaderna efter avdrag för tillsynskomponenten. Timkostnaden i tillsynsberäkningen byggde på berörd personals genomsnittliga lön och anställningsförmåner.

Därutöver ingick ett av myndighetschefen bestämt påslag för en rimlig andel av andra gemensamma driftskostnader. Det var inte en multiplikation av kundernas tillgångar med en godtycklig straffavgift.

Licensinnehavare kunde vara en fysisk person, ett bolag, en förening, en trust eller annan organisationsform med licens enligt 23 NYCRR Part 200. Avgiftsreglernas tillämpningsområde följde den licensierade verksamheten.

Förseningsavgifter och ingripanden

Vid utebliven betalning kunde förseningsavgifter, ränta och andra påföljder enligt FSL, State Finance Law och tillämplig lag bli aktuella. Dessa är rättsliga grunder, inte namn på sanktionerande myndigheter.

Beroende på omständigheterna kunde myndigheten ingripa mot licensen, exempelvis genom avstängning eller återkallelse. Det innebar inte att varje försening automatiskt ledde till att licensen upphörde.

Andra tillstånd och avgiftssystem

Bankorganisationer och trustbolag med begränsat verksamhetstillstånd skulle även fortsättningsvis avgiftsbeläggas enligt Part 101 för den verksamheten. Part 102 gällde Part 200-licensen. Den som hade både en trustauktorisation och en sådan licens kunde få separata avgifter; det var inte en allmän befrielse från tillsynskostnader.

Starkare tillsyn eller ett etableringshinder?

NYDFS ansåg att finansieringen kunde stärka tillsynen och bidra till ett mer tillförlitligt system för virtuella valutor. Det var myndighetens motivering, inte en garanti för att alla problem skulle försvinna.

Kritiker oroade sig för att högre kostnader skulle pressa nya företags ekonomi och hämma tillväxt. Debatten gällde hur nyttan av tillsyn skulle vägas mot kostnaderna för de reglerade företagen.

Artikeln beskrev den diskussion som pågick 2022, parallellt med BitLicense och det avgränsade tillståndsstoppet för viss utvinning. Avgiftsmodellen antogs senare som 23 NYCRR Part 102 i april 2023. Förslaget ska därför inte presenteras som en remiss som fortfarande är öppen.